Fågelsjö Gammelgård är en välbevarad kulturmiljö med anor från den finska
invandringen på 1600-talet. De skogsfinnar som slog sig ner i Fågelsjö omkring
1670 hade redan bott i Sverige under två generationer och kom närmast från
Tandsjöborg, ca 15 km söder om Fågelsjö.

Byn ligger i gränslandet mellan Dalarna, Hälsingland och Härjedalen. Den hörde fram till ca 1840 till Mora socken och står där i kyrkböckerna under rubriken "Mora Finnmark". Efter en kortare tid av samhörighet med Sveg fördes Fågelsjö 1856 till Loos socken, som bildats ett tiotal år tidigare. Sedan dess hör Fågelsjö till Gävleborgs län, även om byn ligger i Dalarna.

Gammelgården är en ovärderlig källa till kunskap om byggnadsskick, självhushåll, hantverkstekniker och folkkonst. Att gården står på ursprunglig plats bidrar till att göra den mycket värdefull.


Till gården hör även härbren, loftbod, bagarstuga och en bössmedja, som är en av gårdens främsta sevärdheter. Härbredörrens sju olika lås vittnar om stora kunskaper i smideskonsten. Några av byggnaderna är daterade till 1700-talet.

Fågelsjö Gammelgård Bortom Åa är en av de hälsingegårdar som 2012 förtecknades på UNESCOs världsarvslista. Den var då sedan 2004 förklarad som byggnadsminne av Länsstyrelsen i Gävleborg.

Om Gammelgården

gammelgard.jpg

Sju generationers gård


Gården har varit i en enda släkts ägo under sju generationer. Varje släktled har
satt sin prägel på den. Den nuvarande gamla mangårdsbyggnaden, en timrad
parstuga i en våning uppförd 1818, förändrades och byggdes på under hela 1800-talet.
Den nye husbonden som tog över gården 1822 byggde på ett våningsplan och husets
interiörer utformades till största delen under Jonas Olssons (1832-1895) tid.

Jonas Olssons dotter Kristina tog 1895, som enda arvinge, över Bortom Åa. Fadern Jonas hade varit byns storbonde på sin tid. Kristina såg upp till sin far och hänvisade ofta till honom när det gällde sysslorna på gården. Hon gifte sig redan som 18-åring med Mårten Persson, också han född i Fågelsjö. Mårten drev bl a diversehandel. Kristina fortsatte att leva ett traditionellt liv. Hon förblev ensam ägare till gården, vilket var ovanligt för en kvinna på den tiden.
 

Mårten var en den nya tidens man. Efter utbildning till bokhållare i Stockholm återkom han till hembyn. Skogsindustrin var på frammarsch och skogen hade hade fått ett ekonomiskt värde. Det började finnas andra sätt att försörja sig på än att bli bonde eller dräng. Handelsmannen Mårten blev en aktad man i byn och han invaldes i kommunalnämnden och i skolrådet. Det fanns en lång tradition av läskunnighet och skrivkunnighet på gården. Man var både beläst och berest.


Mårten och Kristina bodde kvar i Gammelgården till 1910, då de flyttade det nya boningshuset på andra sidan gårdsplanen. Det var byggt i en för orten helt ny stil och eftersom man menade att det var byggt med inspiration från släkten i Amerika kom det att kallas Amerikahuset.

Amerikahuset inreddes med nya möbler och husgeråd. Allt det gamla lämnades kvar i Gammelgården där det kom att bevaras för kommande generationer.

Paret var barnlöst och vid sin död 1943 testamenterade Kristina gården till dåvarande Loos kommun. Ägare idag är Ljusdals kommun och driften sköts av Fågelsjö Hembygdsförening.

kristina och mårten.jpg
P1180399
P1180382
P1180354
P1180337
P1180346
P1180237
P1180219
P1180086
P1180044
P1180257
P1180276
P1180307
P1180234
P1180140
P1180110
P1180349
P1180324
P1180381
P1180515
P1180097_edited
P1180302
P1180291
P1180150
P1180213