Kristina & Mårten

Fågelsjö Gammelgård är en välbevarad, orörd kulturmiljö med anor från den finska invandringen på 1600-talet. De skogsfinnar som slog sig ner i Fågelsjö omkring 1670 hade redan bott i Sverige under två generationer och kom närmast från Tandsjöborg, ca 15 km söder om Fågelsjö. Byn hörde fram till ca 1840 till Mora och står i kyrkböckerna under rubriken "Mora Finnmark".Gården har varit i en enda släkts ägo under sju generationer.
Mangårdsbyggnaden, en timrad parstuga i en våning uppförd 1818, förändrades och byggdes på under hela 1800-talet. Den nye husbonden som tog över gården 1822 började med att bygga på en våning. Varje generation ville sätta sin prägel på gården.
1895 tog Kristina som enda arvinge över gården efter sin far Jonas Olsson. Jonas var byns storbonde och starke man på sin tid. Det fanns en lång tradition att bygga på, Kristina såg upp till sin far och hänvisade ofta till honom när det gällde sysslorna på gården. Kristina hade ingått äktenskap med Mårten Persson, som drev diversehandel i Fågelsjö.
Hon var den av makarna som fortsatte att leva ett traditionellt liv som bondhustru. Kristina förblev ensam ägare till gården, vilket var ovanligt för en kvinna på den tiden.

Mårten var den nya tidens man. Efter en utbildning till bokhållare i Stockholm kom han hem igen och blev handlare och egen företagare. Han var den förste i sin familj, kanske i byn, som bröt det traditionella sättet att leva. Det var en brytningstid, skogen hade fått värde, man började se att det fanns andra sätt att försörja sig på än att bli bonde eller dräng. Mårten blev en aktad man i byn, han var nämndeman och invald i kommunalnämnd och skolråd. Mårten och Kristina bodde kvar i Gammelgården till 1910, då de flyttade in i ett nytt hus tvärs över gårdsplanen. Ett nytt boningshus i en för orten helt ny stil, som de byggt enligt muntlig tradition, inspirerade av ett vykort från Amerika.

Det fanns en lång tradition av läs- och skrivkunnighet på gården, man var både beläst och berest.

Härbredörrens sju olika lås vittnar om stora kunskaper i smideskonsten.

Det nya huset inreddes med nya möbler och husgeråd, allt det gamla lämnades kvar i Gammelgården. Tanken var att bevara gården för kommande generationer. Då paret blev barnlöst testamenterades gården till dåvarande Loos kommun, ägare idag är Ljusdals kommun, driften sköts av Fågelsjö Hembygdsförening. Gammelgården är unik i sitt slag i Sverige, en ovärderlig källa till kunskap om byggnadsskick, självhushållning, hantverkstekniker och folkkonst. Att gården står på ursprunglig plats bidrar till att göra den mycket värdefull. Till gården hör många uthus, härbren, loftbod, bagarstuga, en del daterade till 1700-talet och en restaurerad bössmedja, som är en av gårdens främsta sevärdheter. Gården är förklarad som byggnadsminne av Länsstyrelsen i Gävleborg.